[TOEC] IOTA

[Håkan Olsson]

Call: 7S6TL
OP: SM6EQO
Category: SINGLE-OP ALL QRP CW ASSISTED EXPEDITION 24-HOURS
Rig: IC-703
Ant: Dipoles on 14 and 21, vertical on 7

Band QSOs Pts Sec
-------------------------
7 61 495 23
14 404 1854 32
21 49 303 8
-------------------------
Total 514 2652 63

Score 167.076



Så var då vårt första IOTA-äventyr överståndet. Resultatet var väl inte så
där imponerande precis, men det var en nyttig erfarenhet om inte annat…

Det hela inleddes på fredagen med avfärd från Göteborgs Fiskhamn vid 14-
tiden. 3,5 timmar senare lyckades vi navigera oss in i den skyddade
naturhamnen nedanför det gamla lotshuset på Tistlarna. Iland med packningen
och rask promenad till fyren med halva packningen följt av inspektion av
faciliteterna. Åter till båtarna för att hämta resten av packningen… trodde
jag!

Nix, först skulle pilsner avdrickas, sakernas tillstånd analyseras följt av
smärre filosoferande kring livet och annat av vikt. Sedan var det dags för
kaffe med kaka. När detta var gjort skulle det ätas medhavd kokt krabba på
klipporna, sedan potatis med succini inlagd i olivolja, följt av
ytterligare pilsner, analys av sakernas tillstånd, följt av smärre
filosoferande kring livet och annat av vikt.

Först när dessa vedermödor var avklarade blev den återstående utrustningen
uppburen till fyren och 80-metersdipolen uppsatt. Vid det laget var det
emellertid så pass mörkt att några försök att installera några fler
antenner fick vänta till lördagen. Lyssnade runt lite på bandet men det
gick i stort sett att höra nada. Ett stort åskväder behärskade
omgivningarna; inte rakt över oss, men runt omkring oss. I och för sig
vackert att titta på, men i radion var det ett konstant sprakande med en
QRN-nivå långt över S9. Gick därför och lade mig under djupa filosofiska
funderingar kring livets orättvisor och intighet.

Efter omständigheterna tämligen nyter vaknade jag relativt tidigt på
lördagen och började fixa till 40-meters GP:n bestående av ett 9,5 meter
långt fiskespö och fyra trådradialer. Fick inte till ett perfekt SWR, men
dock helt acceptablet. 20-metersdipolen åkte också upp, sedermera följt av
en 15-metersdipol uppe på toppen av fyren. Satt inte alls bra, men det satt
uppe i alla fall. Mitt i alltihop kom gänget upp med en patentmacka enär
det var lunchtid. Inget botar depression och djup förtvivlan för en 
marterad
själ som en riktigt stor patentmacka med två ägg, skall ni veta! Får man
sedan kaffe efteråt känner man att det är riktigt flyt på tillvaron!

Äventyrets andra deltagare tog ner 80-metersdipoen och en Terminated Folded
Dipol började monteras och kom sedermera upp. Det visade sig dock vara
något fel med den varför den kom ner för vidare analys vid hemmafronten.
80-meters dipolen kom åter upp, men då var det något knas med den. Det
sattes också upp någon slags skum vertikal som sades ha varit nödantenn för
ubåtar. Klockan var emellertid då 20 minuter innan testens skulle börja så
jag orkade liksom inte bry mig om detta.

Till en början hade jag inget vidare flyt i testen. Inte mycket annat att
förvänta sig när man kör QRP. Har man väl blivit spottad på clustret blir
det dock annat av. Hade tidvis rejält flyt på 20 meter. När det sedan var
dags för 40 meter gick det emellertid betydligt trögare. Verkade inte som
jag kom ut riktigt. Vertikalen satt antagligen för nära fyrens
järnkonstruktioner. En enkel dipol med ena ändan fäst i fyren och andra
i marken varit betydligt bättre. Det är ju bra att veta till nästa gång!

Under kvällen kom äventyrets övriga deltagare upp med tomatsåsinkokt kassler
med potatissallad och pilsner som ytterligare energitillskott för contest-
ansträngningarna. Analyserna av sakernas tillstånd följt av smärre 
filosoferande
kring livet och annat av vikt blev emellertid allt mer störande varför 
de blev
ivägskickade till båten. Under natten mellan lördagen och söndagen 
började det
sedan att blåsa. Ute var det becksvart, vågorna mullrade hotfullt mot 
klipporna,
regnet föll, vinden ven dovt och kusligt i ventilerna och den gamla fyrens
tjocka och tunga valven omslöt den ensamme contestoperatören under den 
nakna
lampans sken…

Inne på land var det nog bara en stilla bris, men ute på Tistlarna, med
fritt blås ända från Danmark, blåste det rejält. Regnade gjorde det också
och kallt var det! Tog därför det säkra för det osäkra och plockade ner 40-
meters vertikalen eftersom den andra vertikalen som de övriga deltagarna
satt upp brutits av och rasat i backen. Under natten visade det sig vidare
att 80-meters dipolen slutat att fungera helt och hållet. Det innebar att
kvar bara en 20-meters dipol och en halvtaskig dipol för 15 meter.

Äventyrets övriga deltagare hade under natten gjort en grundlig analys av
sakernas tillstånd följt av smärre filosoferande kring livet och annat av
vikt. Därför fick jag morgonen för mig själv. 20-meter gick som sagt
riktigt bra när det väl öppnat. Lyckades också få några kontakter på 15
meter. Att jag över huvud taget fick några kontakter på det bandet med
tanke på antennen var något av en prestation. Den satt nämligen bara
någon meter från järnräckena uppe på toppen av fyren.

Hur som helst! Jag fick i alla fall kört IOTA-testen från EU-043! Nu vet vi
hur vi skall lägga upp det nästa år och vilka antenner som funkar, framför
allt med de väderförhållanden som råder på Tistlarna.

Men vi skall på´et igen! Den 19-21/8 skall vi åter ut till Tistlarna och
köra "The International Lighthouse Weekend". Då tänker i alla fall jag vara
betydligt mindre enveten och ägna mig mer åt analyser av sakernas tillstånd
följt av smärre filosoferande kring livet och annat av vikt!

73 de
Håkan/SM6EQO