[TOEC] WRTC 2002

[Dan Hultgren]

WRTC 2002


Efter att ha jobbat med planering och förberedelser under en längre tid så var det äntligen dags för WRTC. Vi som reste tillsammans var domare och tävlande dvs. CER, DMP, EVR, IMO och SGP. Dessutom medförde vi 2 bilar, en domar- och en tävlingsbil. Tävlingsbilen lyckades vi fylla till bredden med utrustning.

Vi sammanstrålade på Stadsgården i Stockholm för avfärd med M/S Salmonella till Åbo. Båten var fullbokad och ett pikant inslag var alla finska motorburna "ungdomar" som hade tillbringat helgen på Power Meet i Västerås och såg ganska slitna ut. Det gjorde även en del av deras fordon som fick rullas, för hand, ombord.

Vi avstod från smörgåsbordet och satsade på riktigt contestkäk istället, köttbullar. Det provianterades även i tax-free butiken. Våra hytter var belägna under maskinrummet, men vi lyckades trots allt törna in till slut.

Väl av båten i Åbo styrdes kosan mot vår första anhalt, Paksalo. Vi hade medvetet åkt en dag tidigare för att kunna acklimatisera oss till finska förhållanden ordentligt. Under resan övade vi trafikteknik genom att kommunicera mellan bilarna på 70cm.

Väl framme i Paksalo så togs vi emot av Juha/OH1JT vars sommarstuga vi skulle bo i. Detta var även ett WRTC-QTH  så vi tog tillfället i akt och installerade vår utrustning och provade setupen under realistiska förhållanden. Många kända call /OH kunde höras så det börjar dra ihop sig.

Då EVR glömt skorna hemma utrustades en expedition till civilisationen som lyckades med sin uppgift då en nöjd Tord kom tillbaka med ett par perfekta tangopjucks

Ett studiebesök gjordes vid Marttis/OH2BH sommarstuga där en riktig antenn, även med finska mått mätt, beskådades. En 3-el yagi för 80 meter på tillräcklig höjd. Den hade lyfts på plats av en helikopter veckan innan vårt besök. Antennen är i grunden en M2 men har modifierats ordentligt mekaniskt.

En del av oss gjorde även ett besök i antennverkstaden (Soumen Antenni) där de numera världsberömda JP-antennerna tillverkas.

Kvällen tillbringades hos Pekka/OH2HE som hade full fart på grillen. Vi inspekterade även OH2U för att se vilka nya innovationer som tillkommit där. Resultatet blev bl.a. några nya idéer om antenncombiners. Sedan bastades det och vi gjorde tappra försök att tömma OH2Us förråd på ES-öl och jag tror vi lyckades riktigt bra.

Dagen därpå fortsatte vi vår resa mot Esbo. Detta inte utan risk, då Paksalo ligger vid riksvägen mellan Åbo och Helsingfors med stundtals hård trafik och mycket begränsad sikt var det två ekipage som med dödsförakt kastade sig ut i trafiken, men det gick bra. Efter förtjänstfull guidning, per telefon, av Pasi/OH2IW hittade vi så småningom fram till vår fasta punkt i tillvaron den närmaste veckan, SAS Radison i Esbo.

På hotellet vimlade det av kända amatörer. De få övriga boende där måste ha känt sig väldigt utanför då amatörerna tog över stället. Vi checkade in och erhöll en väska innehållande diverse överlevnadsgrejor. Vi släpade upp all medhavd utrustning på rummet. EVR irrade omkring, lite blek, nere i foajen och undrade om någon visste vem hans rumskamrat, en Mr Grillo, var? Vi skrämde upp Tord med att det var nog någon elak amerikan av K3ZO kaliber som helt skulle ta över deras rum.

Efter en snabbutryckning till en finsk bankomat var det dags att bekanta sig med övriga WRTC-deltagare. Oj, vad en del amerikaner kan prata. Det var som att trycka på en knapp och sen gick det inte att stoppa. Ett öltält hade rests i hotellets trädgård och där förplägades vi till midnatt. Den tropiskt varma sommarnatten hjälpte till att hålla stämningen på topp. Det visade sig dock att hotellet saknade luftkonditionering så temperaturen på rummen nådde nästan bastunivåer. Mr Grillo dök upp och visade sig vara W0RTT/AH3C och mycket sympatisk. Jay/WX0B påmindes om reläer till Sixpak som beställts, men han sa bara senare..

Så vart det onsdag och vi samlades för information i konferenscentret Dipolo! Vi fick lyssna till flera talare och SM fick några kängor av OH2BH om hur vi hade behandlat finnarna  genom tiderna. Efter lunch fyllde vi 5 stycken bussar för avfärd mot det finska sommarlägret i Himos. Alla SM hamnade i samma buss och till guide fick vi Martti/OH2BH, även här fick vi SM några pikar. När Martti inte pratade så sjöng vi allsång under förtjänstfull ledning av Ward/N0AX.  Sångerna var amatöriserade Beatles låtar. T ex A Little Help From The Finns , Helsinki Beam (Norwegian Wood), Back at the WRTC, Martti Laine (Penny Lane).  Fler låtar finns på gång, vi ser fram emot att få höra Maxwells Silver Paddle och While my MP gently weeps.

Efter drygt 3 timmar i bussen nådde vi så fram till Himos som visade sig vara Finlands svar på Åre, dvs ett alpint center. Några svarta pister såg vi inte men väl en rejäl hoppbacke. Vi inkvarterades i sportstugor över ett ganska stort område. Sommarlägret är en årlig tillställning med normalt ett tusental deltagare så detta var ett utmärkt tillfälle för oss WRTC-deltagare att bekanta oss med OH-amatörer och finsk kultur. I lägrets centrum hade man slagit upp ett cirkustält och strax bredvid fanns ölförsäljningen. De tävlande samlades i tältet och domarna fick hålla till godo med en källarlokal. Vi fick möjlighet att ställa frågor kring reglerna för testen och många synpunkter ventilerades. Sen var det dags för pile-up tävling. Harry/OH6YF hade komponerat ihop både en cw- och en ssb-del (dom finns att ladda ner från WRTCs hemsida). Vi satt utspridda i det stora tältet och PA-anläggningen var inte riktigt i topp skick så extra QRM/distorsion introducerades av denna. Det var intressant att studera hur seriöst vissa deltagare gick in för det hela. Många insåg direkt att det gällde att skaffa sig ett bättre QTH så det blev rusning fram till scenen där högtalarna stod. Där undertecknad satt mitt i tältet upplevdes det hela som en enda gröt men trots detta lyckades vissa åstadkomma fantastiska resultat. Jeff/N5TJ och Dan/K1TO visade direkt vilka som var herrar på täppan och satte oss andra på plats.

Förbrödningen fortsatte och lokala fester uppstod även vid våra inkvarteringar. Under kvällen natten besöktes Estland och Tyskland där ölet flödade som i den bästa tyska ölhall. Frampå småtimmarna hittade vi hem till vår stuga. Till saken hör att vi hade en amerikan boende tillsammans med EVR, SGP och IMO. Han hade under dagen pratat sig varm för att bada bastu och vid någon tidpunkt på aftonen varit tillbaka till huset för att sätta igång bastun. Han hade misslyckats med detta och var mycket besviken. Vi skickade iväg honom till den stora allmänna bastun på området och han var mycket nöjd med detta. Nåväl, vi hade lagom somnat då IMO vaknade av att det var väldigt varmt inomhus (> 35C). Vid kontroll visade det sig att bastun nu var i full fart och att dörren till densamma stod öppen och spred en härlig värme i hela huset. Anläggningen var timerstyrd vilket vår amerikanske vän inte förstått!

På lägret fanns även ett antal SM som inte var deltagare i WRTC.  I mängden sågs ett rävjaktsgäng med Jan/FUG i spetsen som var där och sprang NM, Göran/SIC med övertoner, Teemu/WKA och Henrik/JHF med kameror. Även deltagare från SM2, SM3 och SM4 kunde inregistreras. Det fanns en loppmarknad och amatörfirmorna var på plats. En radiostation med en 30m crank-up ( tillverkad av Mr Aluminium OH6RM) var strategiskt placerad mitt i området. Den hade en JP-tribander i topp. Masten var även prydd av ett antal flaggor. Under natten till torsdagen hade någon lustigkurre ersatt SRAL-flaggan med en dito från Alko (systembolaget).

På torsdagen skulle så WRTC högtidligen invigas. Vi hade förväntat oss Tarja på plats men därav vart intet. Ceremonin avhölls i det stora tältet och vi tågade in i landsordning som på den bästa Olympiad. Vi hade förstås en skylt Sweden som tyvärr sedan kom bort. Kameror överallt, tusentals kort måste ha tagits.

Annars förekom det även diverse övriga aktiviteter som FOC-möte och möjlighet att ta amerikansk licens. SM skickade representanter till båda. EVR till FOC och W7ACN till FCC. Båda kom helskinnade tillbaka. 

I Himos kunde även föredrag från 2 DX-expeditioner avnjutas. Roger/G3SXW berättade om ZL7. Hrane/YT1AD och Roman/RZ3AA om K1B. Det var klasskillnad på presentationerna. Vi orkade inte stanna på hela K1B..... Istället gick vi till ölutskänkningen och svingade en bägare med Markku/OH8SR och Ossi/OH3YI. Vi blev lite oroliga när Markku en stund senare sågs fara iväg i en polisbil men han dök åter upp på lägret lite senare på kvällen. Fortfarande inga reläer från WX0B.

Gemensam middag åts i det stora tältet med avbrott för tal och musik. Orkestern Olga? Gjorde sitt bästa och hade en CQ-låt på repertoaren men trummisen skulle nog inte klara cw-provet. Torsdagskvällen blev betydligt lugnare. Det märktes att det börja dra ihop sig till testen och flera team gick till sängs tidigt för att ladda upp. Ett antal höll ut lite längre bl.a. OH, ES, SM, YL och G.

Fredagsförmiddagens begivenhet var lottningen av stationsplatser och domare.
Stämningen var laddad och det fanns givetvis preferenser både vad det gällde stationsplatser och domare. Även callet delades ut men dom fick vi ett förslutet kuvert som skulle öppnas 10 minuter innan testen startade. Vi kände oss nöjda med stationsvärd Ville/OH2MM och domare Charles/W6UM. Även våra domare var tillfreds med sin lott. EVR: K1AR/K1DG, DMP: PP5JR/PY1KN, CER:  K5ZD/K1KI.

Bussar tillbaka till Helsingfors, vi begåvades denna gång med reseledaren Jukka/OH2BR/VP6BR. Lite nervöst vart det under resan då vår buss behagade få regelbundna motorstopp och vi såg framför oss att nu blir det fotmarsch mellan Tavastehus och Esbo. Vid glass- och pisspausen hittades felet vilket visade sig vara att mattan kommit in under gaspedalen och det sinnrika reglersystemet tyckte inte om detta utan ströp då bränsletillförseln vid regelbundna intervall. Vi kom fram till Esbo i tid. Nu kom WX0B fram och berättade att han lånat ut våra reläer till ett amerikanskt team !!!! Vi skulle kanske få dom efter testen.

Vid hotellet var det lätt kaos när alla skulle bära ut utrustningarna till de väntande bilarna. Att använda hissen var inte att tänka på. Vårat QTH låg ca en mil från hotellet (ett av dom närmaste) och då vi även hade egen bil kunde vi ta det ganska lugnt. Värre var det för teamen som skulle långt väster och österut som inte kunde återvända till hotellet för natten utan istället inkvarteras på andra hotell.

Efter att ha gått skallgång efter vår värd OH2MM och domare W6UM kom vi till slut iväg. Vårt QTH var beläget i villaområde med gles bebyggelse (fd sommarstugeområde). Vi var tillfreds med antenninstallationerna, JP-tribander på 12m höjd och FD4 på samma höjd. Vi anvisades vårt schack och första anblicken gjorde att man kände förpliktelserna. På ena kortväggen hade Ville monterat alla sina plaketter (jo sådana finns) från sina testframgångar genom åren. Imponerande är bara förnamnet. Ville är den amatör som har flest förstaplaceringar i CQWW. Dom flesta från EA8EA men även från ZD3Z, FY5YE, CR3A och PY0FF. Som kuriosa kan nämnas att det även fanns en pokal donerad av en viss Dr Miller (Don i förnamn). 

Vi installerade våra grejor och hela tiden var det en intensiv trafik i shacket. Inte radio, utan personer.  Det visade sig att Ville hjälpte flera team med utrustning. Vi filmades även för den officiella WRTC-videon av Dave/W6AQ, samtidigt stod en FT1000 på 3750 där vissa kända SM orerade för fullt. Bäva månde dom om detta kommer med på videon. När vi var klara för kvällen bjöds vi på mat. Det hette att det bara var lite enkel förtäring men det var en rejäl middag och middagssällskapet bestod av: PY5EG, EA8ZS, W6NL, K6BL, K3EST, W6UM, OH2MM+XYL, SGP och IMO.

Vi gav Manolo/EA8ZS  lift tillbaka till hotellet. IMO var orolig för bilens fjädring och att åka fast för övervikt. Manolo är ganska kraftig. Vi kom lyckligt fram till hotellet. Där rådde lätt panik. WRTC-versionen av CT hade inte varit stabil veckan innan testen och K1EA hade releasat ett antal utgåvor men fortfarande hade man att antal problem bl.a. med rigstyrning. Ken satt på hotellrummet och kodade febrilt och han lyckades till slut lösa problemen i tid innan testen.

Så randades lördagen när testen skulle starta. Vi var på plats i god tid och gjorde vissa finjusteringar. 10 minuter i tre lokal tid sprättades kuvertet och vi la snabbt in OJ5T i TR. SGP tog första passet och vi var igång. Konditionerna var så bra som man kan önska sig så vi fick en hel del amerikaner i loggen. Österut gick det sämre och bara 10 japaner hittade in i loggen. 

Körda SM: AJU, I/SM3LBN/M, TLG, BAX, BMB, SM5D, GNU, GSK, 8S5A, CCO, BSB, AZQ, SM3X, 8S0F, INC, SK3W, WQB, AOG, 7S5Q, OH/SM0JHF, OH/SM5S, SK6D, NBE, DHF, VZX, CQY, 

Värdfamiljen servade oss perfekt och såg till att vår stackars domare Charles fick ordentligt att äta så han hade lite svårt att hålla sig vaken hela tiden. I domarens uppgift ingick att varje timma rapportera in aktuell score via SMS. Vid något tillfälle hade vår domare nickat till så vi fick väcka honom.

Vi tyckte att det flöt på hyggligt för oss och direkt efter testen kände vi oss ganska nöjda. 2381 qso och 386 multipliers. Vi visste att vi hade för lite multipliers men när vi kom tillbaka till hotellet och fick se resultaten blev det nästan chockartat att se hur långt efter vi var. Vårt QTH får nog anses vara varken bland de bästa eller sämsta men helt klart led vi av att inte ha kört fler japaner. Vi hade en rejäl stigning i öster och den dämpade antagligen signalerna österifrån. Ett kardinalmisstag vi gjorde var att inte QSYa med några multipliers till nya band men när pilen är bra är det svårt att slita sig. Ett annat misstag var att tillbringa för mycket tid på low bands. Flera av dom team som placerade sig bäst hade kört minimal tid där för att bara skrapa ihop multipliers och istället fokuserat på att köra 20 meter nattetid. Att konditionerna blev bra missgynnade oss också då kunskapen om nordiska förhållanden inte blev den stora fördel som vi trott.

Tillbaka på hotellet samlades en trött skara och eftersnacket var lite dämpat. Många var väldigt besvikna och vi var flera som alvarligt funderade på att ge upp amatörradio som hobby. När man har fokuserat på en uppgift ganska länge och inte är nöjd med resultatet är detta ganska naturligt. När tiden går får man en annan inställning av det hela och kan trots allt vara något tillfreds med insatsen.

Preliminära segrare på söndagskvällen var, något sensationellt, veteranerna N6TJ och N6AA. Det visade sig senare att dom hade konfigurerat TR galet och erhållit extra poäng. Logrättningskommittén under ledning av Roger/G3SXW hade en grannlaga uppgift framför sig, dom jobbade bokstavligen så svetten lackade natten igenom och gjorde ett jättejobb. Resultaten som publicerades på måndagen kom också att innehålla en hel del korrigeringar jämfört med dom preliminära.

De slutliga vinnarna N5TJ/K1TO är fantastiska. Att dom vinner för tredje gången i rad är ingen slump. Även om arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med att hitta 52 stationsplatser som var så likvärdiga som möjligt fanns det givetvis skillnader. Jeff och Dan hamnade långt österut på ett QTH som inte ansågs vara bland de bättre, men likväl klarade dom av att kamma hem segern igen. Att killarna dessutom är väldigt trevliga och ödmjuka gör att man verkligen tycker att det var "rätt team som vann".

Måndagen ägnade SM gänget åt olika aktiviteter. EVR, SGP+YL Loreto och IMO följde med på rundtur till OH5 kallad Nature of Finland. Den leddes förtjänstfullt av Peter/OH5NQ som är professor i botanik och med andra ord den perfekta guiden för detta. Resan innehöll en båttur och ett besök på Mustila vilket förutom att det är QTH för OH5NQ och OH5NW också är en anläggning innehållande plantskola, växtförädling och ett arboretum med en fantastisk samling av rododendron. Utflykten var mycket uppskattad av deltagarna.

Sent omsider började vi naiva SM förstå att det kanske skulle gå att göra affärer under detta evenemang. Många av dom amerikanska teamen hade släpat med sig mycket utrustning och betalat rejält för övervikten på ditresan och ville nu slippa det på hemresan. Flera FT1000MP hade redan hittat nya ägare och när vi väl gav oss in i leken hade dom flesta objekten redan sålts så det blev ingen affär.

Tillbaka i Esbo fick vi inte många minuter på oss innan vi skulle äntra två båtar som skulle ta oss till galamiddagen på restaurang Klippan. En kväll fylld med musik och tal. Orkestern Olga dök upp även här men nu hade trummisen skärpt till sig och det lät riktigt bra. Även underhållning från OZ i form av  Lisa och Andrew ( The Ham Band) som framförde tårdrypande amatörsånger som The Radio widow. Teemu hade för kvällen utnämnts till hovfotograf och assisterade Dave/W6AQ, han väntar nu på ett fett anbud "from over there". Prisutdelningen klarades av och en trött skara åkte tillbaka till hotellet där eftersnacket fortsatte i baren frampå småtimmarna. Under över alla under, vi fick nu våra reläer av WX0B.

På tisdagen var det så dags att börja hemfärden. Efter att ha sagt hej då till något hundratals amatörer rullade vi så mot Åbo. Efter ett snabbstopp i Paksalo, det går bara inte att åka förbi där och lunch i Salo åkte vi så hem till Hannu/OH1XX och tittade till hur han hade det. En mycket väl optimerad station med inga extrema antenner men resultaten därifrån talar ju sitt tydliga språk.

Väl framme i Åbo vankades bad och mat innan vi släpptes ombord på färjan. Ett trött gäng anlände på onsdagsmorgonen till Stockholm för vidare färd till respektive hemorter.

En fantastisk vecka var till ända. Arrangemanget flöt perfekt. Våra finska vänner ska ha all heder av detta. Det har sagts att dom tidigare WRTC har varit fantastiska men vad jag förstår tar detta priset. Att upprepa detta blir svårt för att inte säga omöjligt. Ett minne för livet.