[TOEC]Re: Hörlurar, telegrafi & 800 Hz

[Rolf T Salme]

Tack Karl-Arne för ditt utförliga svar!

En blomma av helt annan kulör ges härmed även till
de historiskt sinnade transceivertillverkare som då
alltjämt tycks högtidlighålla minnet av Ragnar Rendahl,
Tönende Funken m m. Nåväl, den kopplingen får jag
väl stå för själv, konspiratoriskt lagd som jag är.

Var det inte rentav så, att Sverige var ett av de sista
länderna att avskaffa gnistnödsändarna, liksom vi långt
senare var sist - jämte Grekland - att ta bort telegrafin
inom handelsflottan?

Jag minns att jag någon gång under 80-talet på UD var
med om att samordna Sveriges och Greklands besked
till IMO angående behovet av telegrafister på fartyg. De
svenska och grekiska folken - ja, kanske bara vi två -
stodo skuldra vid skuldra i denna fråga.

Jag vågar nämna detta i TOEC-forumet, eftersom det
kanske finns många f d gnistar här.

73 de
Rolf
SM5MX

----- Original Message -----
From: "Karl-Arne Markström" <sm0aom at telia.com>
To: "Rolf T Salme" <rolf.salme at telia.com>; "TOEC" <toec at contesting.com>
Sent: 06 January 2004 11:00
Subject: Re: Hörlurar, telegrafi & 800 Hz


> Hej och God Fortsättning!
>
> Det här med CW-pitch är nog inte helt klarlagt, men ska försöka ge min syn
på saken.
> Att 800 Hz har med gnistsändarna att göra stämmer nog, men eftersom det
fanns
> minst 2 olika system för gnistgenerering kompliceras saken.
>
> Det ursprungliga systemet från Marconi använde en växelströmsgenerator på
runt 400 - 500 Hz
> som drev ett roterande gnistgap, vilket antingen kunde rotera synkront med
växelströmsperioden
> eller också ge gnistor varje gång överslagsavståndet underskreds. Det
förra gav en mer "melodisk" ton åt
> signalen, och gjorde också att man fick en ansats till "ton" med ett
heltal gånger generatorfrekvensen, medan det senare gav en "rå" karaktär åt
signalen, där man fick flera växelströmsperioder överlagrade i signalen.
>
> När QRM började bli en faktor att räkna med kom det myndighetskrav på att
minska gnistsändarnas bandbredd,
> så Telefunkens chefskonstruktör, svensken Ragnar Rendahl, skapade ett
system med många seriekopplade
> gnistgap vilka drevs från en växelströmsgenerator.
>
> Genom att anpassa avståndet i varje gnistgap och utföra kopplingen till
antennen via en selektiv mellankrets uppnådde man att det blev bara en
gnista per halvperiod och svängningen från denna exciterade mellankretsen
och antennen så att dessa fortsatte att svänga mellan gnistorna (det
"logaritmiska dekrementet" var litet).
>
> Detta system, "Tönende Funken", gav en smal och ren utsignal med en
tydligt melodisk ton på dubbla generatorfrekvensen. I Europa var denna
standardiserad till 500 Hz, så tonfrekvensen blev 1000 Hz.
> "Tönende Funken" var standardutrustning på det flesta större svenska
gnistsändarutrustade fartyg under senare delen av "gnistepoken" och kom att
leva kvar på en del fartyg i form av nödsändaren på 500 kHz ända tills
gnistsändare
> helt förbjöds 1967 (!).
>
> 73/
>
> Karl-Arne
> SM0AOM